4. SM31 TILL SM35, NÄR STRYGTIPSET SATTE SIG

När Strygtipset gick in i SM31 hade tävlingen redan överlevt både tekniska barnsjukdomar och generationsskiften bland deltagarna. Vid det här laget var det inte längre en fråga om ifall mästerskapet skulle bli av, utan hur det skulle utvecklas. Reglerna satt, strukturen var förankrad och deltagarna kände varandra väl. Det som återstod var spelet, prestationen och berättelserna som växte fram runt dem.

SM31, trygg dominans. SM31 blev ett mästerskap där flera av de etablerade namnen satte sin prägel på helheten. Mr Maze visade ännu en gång varför han blivit något av en måttstock i Strygtipset. Med sin vana att alltid finnas med i toppen skapade han en känsla av trygg dominans. Samtidigt fanns Homsky där som ständig utmanare, och i periferin skymtade namn som Greden och J1G, alltid redo att hugga när tillfälle gavs. Det var inga stora gester, inga dramatiska ras eller sensationer. Det var snarare ett mästerskap som bekräftade att Strygtipset nu hade en tydlig elit.

SM32, klättringen som alla minns. Om SM31 stod för kontroll, så blev SM32 berättelsen om tålamod. J1G:s resa genom mästerskapet har blivit en av de där historierna som ofta nämns i efterhand. Efter halva mästerskapet låg han långt ner i tabellen. Det var ingen panik, inga stora ord, bara en stadig klättring omgång för omgång. När han till slut säkrade segern i sista omgången var det med den där känslan som Strygtipset ibland lyckas skapa.

SM33, Jeppe och marginalerna. SM33 blev ett av de där mästerskapen där reglerna fick huvudrollen, utan att kännas byråkratiska. Jeppe höll ledningen i stort sett hela vägen, ofta med Garne, J1G och Helge tätt bakom. Det såg stabilt ut, men inget var säkert. När mästerskapet avgjordes i sista matchen stod Jeppe och J1G på samma antal rätt. Det var först när antalet VeckoHöjdare räknades som segern lutade åt Jeppes håll.

Det var också under den här tiden som det blev tydligare att Strygtipset inte bara levde på webben. Avslutningar började allt oftare följas tillsammans. Foxes dök upp som en återkommande samlingspunkt när något skulle avgöras. Kommentarerna vittnade om nerv, om gemenskap och om den där speciella stämningen när man inser att det avgörs nu.

SM34, HP och rekordet. SM34 sticker ut i historien. Inte bara för vinnaren, utan för hur segern togs. HP tog sin första inteckning, och han gjorde det metodiskt och konsekvent, med en tydlig plan. När avgörandet föll var det nästan antiklimax. Sena mål i matcher som egentligen inte betydde något gjorde honom till mästare redan innan kvällens matcher dragit igång. Det som verkligen etsade sig fast var siffrorna. HP:s vinnarsnitt på 7,38 var något helt nytt. Ett rekord som visade att Strygtipset nu spelades på en nivå som inte funnits tidigare.

Avslutningen i Halmstad den 14 april på Dubliners ställdes in men vi var några som firade på The Queen i Götborg istället.

Inför SM35 så gjordes chatten (SnickSnack) om lite för att underlätta för mer tjöt. DEt blev ingen succé. SM35, J1G i kontroll. Efter rekord och dramatik kom SM35 som ett lugnare mästerskap, åtminstone på ytan. J1G tog tidigt kommandot och släppte det aldrig. Inför sista omgången var försprånget så stort att spänningen snarare handlade om placeringarna bakom. När mästerskapet summerades stod det klart att J1G nu var uppe på samma antal VeckoHöjdare som Homsky och inom räckhåll för Mr Maze.

Avslutningen på Foxes, med ett större gäng samlat, satte punkt för perioden.

När SM35 var över hade Strygtipset nått ett nytt stadium. Tävlingsformen var stabil. Tekniken fungerade i bakgrunden. Men framför allt hade tävlingen fått ansikten. Mr Maze, J1G, Jeppe, HP, Garne, Helge och många fler var inte bara alias i en tabell. De var delar av en gemensam berättelse som fortsatte att skrivas, omgång för omgång.

Fortsättning följer